Rapport 8: Vad blir sämre och vad blir bättre när man blir äldre?
I dag publiceras delegationens åttonde rapport, Vad blir sämre och vad blir bättre när man blir äldre?. Rapporten är skriven av Eva Vingård, professor emeritus i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet och tidigare professor i personskadeprevention vid Karolinska institutet. I rapporten redogörs för hur olika fysiska, kognitiva och mentala förmågor förändras med stigande ålder och i vilken utsträckning de kan påverka arbetsförmågan.
Kronologisk ålder är en allt sämre indikator på arbetsförmåga
Rapporten visar att hög ålder inte automatiskt innebär nedsatt förmåga, men att sannolikheten för försämringar i en del fysiologiska och mentala parametrar ökar. Ålder mätt som kronologisk ålder, dvs. antalet år sedan födseln, blir en allt sämre indikator för arbetsförmåga. Förbättringar i folkhälsan och medicinsk behandling gör att hälsoskäl blir ett allt mindre generellt hinder mot ett långt eller förlängt arbetsliv. Men eftersom förbättringen varierar mellan olika grupper ökar samtidigt spridningen i hälsotillstånd vid en given ålder. Denna ökning är viktig att uppmärksamma och försöka förhindra.
Fysiska förmågor
Syn och hörsel förändras med stigande ålder. En hörselnedsättning kan försvåra arbete i bullriga miljöer med viss risk för olyckor om inte varningssignaler uppfattas. Hörselhjälpmedel kan emellertid kompensera för mer vanliga förändringar av hörseln.
I arbeten som kräver hög fysisk kapacitet kan förändringar i lungfunktion och de mindre förändringar som inträder i hjärtfunktionen vid stigande ålder vara ett hinder. Den fysiska förmågan kan emellertid tränas upp i alla åldrar och för yrken som kräver hög fysisk prestation bör fysisk träning, individuellt anpassad, ingå i arbetsuppgifterna. För seniora arbetstagare är det extra viktigt med en ergonomiskt väl anpassad arbetsmiljö samt möjlighet att kunna organisera arbetet så att det passar även en individ med lägre fysisk kapacitet. Arbeten som innefattar obekväma arbetsställningar, statiska/monotona moment, och tung belastning är de mest kritiska för seniorer.
Kognitiva förmågor
Psykiskt välbefinnande, motivation, kognitivt engagemang, nätverk och andra sociala faktorer är också viktiga för den kognitiva hälsan. Forskningen har visat att ett arbetsliv som bidar till kognitivt engagemang och stimulans är bra för att bevara våra förmågor och är i detta avseende alltså hälsofrämjande.
Äldre personer har oftast inte svårare att lära nya saker men det tar i allmänhet lite längre tid att få en fördjupad kunskap. Dålig motivation och misstro mot den egna förmågan att lära nytt kan emellertid sätta käppar i hjulet. Negativa attityder mot ett kontinuerligt lärande och nya utmaningar måste också motarbetas.
Minnesfunktionen generellt håller sig bra över tid och påverkas inte så mycket av stigande ålder. Det episodiska minnet är det som tidigast drabbas vid högre åldrar, men det håller sig relativt intakt till 65–70-årsåldern. Övriga minnestyper är betydligt mindre påverkade av ålder och kan vara väl bevarade till sent i livet.
Hälsa och funktionsförmåga är av central betydelse för arbetsförmågan, men även kompetens, kunskaper, värderingar, attityder, motivation, arbetsinnehåll, gemenskap och ledarskap spelar roll för individen och hur arbetsförmågan uppfattas och utnyttjas både av individen och arbetsmarknaden. Social närmiljö och yttre operativ miljö är naturligtvis också av intresse. Att bedöma arbetsförmåga är därför svårt och måste ske från fall till fall utan förutfattande meningar. När det gäller ålder och arbete finns inget som säger att en äldre person har sämre arbetsförmåga och färdigheter än en yngre med undantag för tunga fysiska arbetsuppgifter. De individuella variationerna är dock mycket stora. Den mentala arbetsförmågan är relativt opåverkad på gruppnivå fram till åtminstone 70 års ålder.
Läs rapporten
Läs pressmeddelandet