Rapport 22: Nudging och pensioneringsbeslut

I dag publicerar Delegationen för senior arbetskraft rapporten Nudging och pensioneringsbeslut, skriven av Ingemar Eriksson, tidigare departementsråd. Rapporten redogör för hur de beteendeekonomiska teorierna om nudging kan användas för att förstå och påverka människors pensioneringsbeslut.

Seniorer 65 år och äldre ökar inte antalet arbetade timmar i takt med att medellivslängden fortsätter att stiga, trots att de enligt olika studier ofta både kan och vill. Den stora skillnaden i arbetskraftsdeltagande och sysselsättning mellan åldersgrupperna 60–64 och 65–69 år kan rimligen inte bero på skillnader i hälsa, utbildningsnivå eller ekonomi. Frågan kan ställas om den fortsatt starka pensionsnormen i Sverige vid 65 år delvis kan bero på nudging, vilket handlar om att människor blir knuffade att göra val som inte är fördelaktiga för dem.

Forskningen och statistiken över pensionering och utträde från arbetslivet pekar tydligt på att antagandet om ekonomisk rationalitet, som är utgångspunkten för utformningen av det svenska pensionssystemet, ofta inte stämmer med människors val och handlande, inte heller vid pensioneringsbeslutet. De flesta seniorer tar ut pensionen runt 65-årsåldern och slutar sedan att förvärvsarbeta eller trappar ned arbetet kraftigt.
Inför sin pensionering står äldre inför en rad komplexa val, exempelvis när pensionen ska börja betalas ut, när man ska sluta arbeta osv. Dessa val är dessutom beroende på individuella omständigheter. Antalet möjliga val blir snart oöverblickbart och det blir därigenom ofta omöjligt att förstå vilka ekonomiska och andra konsekvenser de kan medföra. Konsekvensen kan då bli att man fattar beslut om pensionering på magkänsla.

Forskning och experiment har visat att nudging ofta är en effektiv metod för att underlätta för människor att göra val som ökar deras välstånd, inte minst på längre sikt. Nudging kan dessutom bidra till att minska oönskade beteenden.

Läs rapporten

Läs pressmeddelandet