Rapport 4: Hur gamla blir vi?
I dag publicerar delegationen för senior arbetskraft sin fjärde underlagsrapport – Hur gamla blir vi? som skrivits av demografen Lena Lundkvist vid Statistiska centralbyrån. I rapporten redogör rapportförfattaren för hur medellivslängden har utvecklats över tid, hur åldersstrukturen i befolkningen förändrats och hur den demografiska försörjningskvoten påverkas av dessa förändringar.
Medellivslängden är hög och fortsätter öka
Rapporten visar att medellivslängden aldrig tidigare har varit så hög som den är nu. Under de senaste hundra åren har både kvinnors och mäns medellivslängd i genomsnitt ökat med drygt 23 år. De flickor och pojkar som föds nu förväntas i genomsnitt leva till de är cirka 84 respektive 81 år. Och utvecklingen tycks fortsätta. År 2070 beräknar SCB att kvinnor i genomsnitt kommer att leva ytterligare dryga fem år och män närmare sju år. Dödsfallen sker också vid allt högre åldrar och allt fler får uppleva både sin 90- och 100-årsdag.
Befolkningsstrukturen har förändrats
Fram till 2030 förväntas hela befolkningen öka med 10 procent, men störst ökning sker bland dem som är äldre än 75 år. Antalet förväntas öka med 43 procent till 2030 och med hela 116 procent fram till 2070. Den kraftiga ökningen av äldre kommer påverka behovet av och efterfrågan på såväl arbetskraft som en väl fungerande välfärd.
Den demografiska försörjningskvoten ökar
En följd av att de äldre utgör en allt högre andel i befolkningen samtidigt som andelen i förvärvsarbetande ålder minskar, är att den demografiska försörjningskvoten, som visar hur många yngre och äldre personer varje person i förvärvsaktiv ålder behöver försörja, ökar med tiden. För att motverka denna utveckling är det viktigt att nyttja den potential som enligt en tidigare rapport från delegationen för senior arbetskraft finns bland många seniora arbetstagare att arbeta längre. Om fler 65–69-åringar skulle arbeta minskar både den demografiska försörjningskvoten och försörjningsbördan.
Delegationens slutsatser
För att hantera utmaningen som främst består i att klara av att ha en god välfärd, men även goda pensionsnivåer, behöver en rad åtgärder vidtas från flera olika aktörer. Det gäller såväl regering och riksdag, enskilda arbetsgivare och arbetstagare, men också arbetsmarknadens parter. Alla aktörer behöver tillsammans, men också var och en för sig, arbeta för att fler både ska kunna, vilja och få arbeta längre.
Här har delegationen för senior arbetskraft en viktig roll att spela. Delegationen kommer genom att både publicera rapporter löpande, hålla seminarier och samtala med viktiga aktörer som t.ex. arbetsmarknadens parter i syfte att verka för ett mer inkluderande och åldersoberoende synsätt i arbetslivet. Delegationen kommer också att identifiera hinder och hitta möjligheter för att bättre kunna tillvarata äldres kunskap och erfarenhet.