Längre arbetsliv – för vem och på vilka villkor?
Den 16 oktober 2019 åkte delegationens sekretariat till Lunds universitet för att lyssna på föreläsningar på temat: Längre arbetsliv – för vem och på vilka villkor?, som ingår i universitetets föreläsningsserie Framtidens arbetsliv och som anordnas av LU Futura, en tvärvetenskaplig tankesmedja för framtidsfrågor.
Föredragshållare för dagen var Kerstin Nilsson, docent i arbets- och miljömedicin vid Lunds universitet, Malin Wreder, enhetschef för välfärd, utbildning och arbetsmarknad vid LO, Stefan Eriksson, docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet, Ann Numhauser-Henning, professor emeritus i juridik vid Lunds universitet och Maria Stanfors, professor för ekonomisk demografi vid Lunds universitet. Moderator för dagen var Jenny Julén Votinius, professor i civilrätt med arbetsrätt som specialitet.
Kerstin Nilsson berättade om den s.k. swAge-modell som hon har utvecklat och beskrivit i en tidigare underlagsrapport till delegationen. Modellen visar vilka faktorer som medverkar till ett hållbart arbetsliv. Det handlar om flera olika områden, t.ex. diagnos, funktionsvariationer och självskattad hälsa; fysisk respektive mental arbetsmiljö; arbetstid, takt och återhämtning; ekonomi; familj, vänner och fritidssysselsättning; ledarskap, attityder och delaktighet; arbetstillfredsställelse; samt kompetens, kunnande och utveckling. Vissa av dessa påverkar om man kan arbeta längre, medan andra faktorer påverkar om man vill. Åtgärder behöver vidtas på flera nivåer (både individ-, organisations- och samhällsnivå) för att fler ska kunna, orka och vilja arbeta längre.
Malin Wreder från LO gav sitt perspektiv på äldre i arbetslivet och menade att vissa stannar kvar längre på arbetsmarknaden av lust, medan andra gör det av nöd. Hon påpekade att medellivslängden inte ökar för alla grupper i samhället, för kvinnor i arbetaryrken sjunker den för första gången. Klyftorna på arbetsmarknaden ökar mellan de som har fast anställning på heltid och de som har deltids- eller visstidsanställningar. Fler har också en svag anknytning till arbetsmarknaden, och man kan se en ökning av otrygga och oklara anställningsvillkor. Arbetsmiljön har också blivit sämre ur olika aspekter för LO-kvinnor. Fler än 7 av 10 arbetarkvinnor har begränsad möjlighet att själv bestämma arbetstakten. Färre arbetarkvinnor kan bestämma sin arbetstakt, ta korta pauser, medan fler upprepar samma arbetsmoment flera gånger/timme, arbetar ensam, har ont i ryggen och nacken, är uttröttad i kroppen samt trött och håglös.
Malin menar att det behövs stora insatser inom arbetsmiljö, tillgång till företagshälsovård för fler, anställningstrygghet och anställningsbarhet samt ett omställningssystem så att vi får till ett livslångt lärande och en kontinuerlig omskolning. LO arbetar med ett projekt Det goda arbetet i en ny tid – en hel människa, ett helt liv, som ska mynna ut i policyförslag på sikt.
Stefan Eriksson från Uppsala universitet berättade om hur åldersdiskriminering vid rekrytering kan ses på den svenska arbetsmarknaden redan från 40-års ålder. Sannolikheten att bli kontaktat på en jobbansökan minskar med stigande ålder. Åldersdiskrimineringen börjar redan i 40-års åldern och ökar nästan linjärt med ålder. Stereotyper om äldre anges vara en viktig förklaring.
Ann Numhauser-Henning pratade om ofrivillig pensionering ur ett rättsligt perspektiv. Ann framhöll att det i EU:s stadgar om de grundläggande rättigheterna bl.a. framkommer att EU “ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja solidaritet mellan generationerna”. EU:s målsättning är ett aktivt åldrande och ett värdigt, oberoende och inkluderande liv. Höjd pensionsålder är en internationell trend och den kommande höjningen av LAS-åldern verkar enligt Ann funktionell. Ann menade också att förbudet mot åldersdiskriminering är ett viktigt verktyg för att få fler att arbeta längre.