Forte Talks 26–27 mars 2019 – Hur framtidssäkrar vi välfärden?

Den 26 och 27 mars bjöd Forte (Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd) för tredje gången in till sin konferens Forte Talks. Temat för årets upplaga var Välfärd för framtiden och delegationen var på plats. Här är lite av allt det vi tar med oss från konferensen.

Välfärd för framtiden

Först ut som key note speaker var Joakim Palme, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och ordförande i Delmi, och han pratade på temat För Sverige i framtiden: välfärd vid vägskäl. En av de saker han tog upp var det så kallade generationella välfärdskontraktet. När antalet äldre ökar rubbar det balansen mellan generationer i vår modell för omfördelning av välfärd över livet. Samhällskontraktet behöver därför anpassas för att undvika att det bryts sönder. En konkret åtgärd som Joakim Palme menade borde prioriteras är att stärka människors förmåga till självförsörjning under ett långt arbetsliv snarare än att bara titta på reaktiva åtgärder.

Nästa talare under det första passet var Vesna Jovic, VD på SKL, som pratade om En välfärd satt under press. Hennes anförande handlade till stor del om de utmaningar kommunsektorn har när det gäller kompetensförsörjning framöver. Kommunsektorn kommer att behöva anställa hela den ökning av sysselsättning som prognosticeras för perioden 2017–2030, ungefär en halv miljon. I dag är den genomsnittliga pensionsåldern i kommuner och landsting 64 år. Man har satt upp ett mål att höja genomsnittet till 66 år, det skulle motsvara 70 000 personer.

Inkluderande arbetsmarknad med hållbar kompetensförsörjning

Jill Rubery, director of the Work and Equalities Institute at Alliance Manchester Business School, University of Manchester, inledde passet om inkluderande arbetsmarknad och hållbar kompetensförsörjning under rubriken Inclusive labour market and precarious employment: challenges and contradictions. Hon talade om hur reguljära anställningar som norm utmanas på arbetsmarknader runt om i Europa.

Därefter talade Anders Forslund, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet och biträdande chef vid IFAU, om Att komma in, att bli kvar och att komma igen. Anders Forslund menade att frågan om stanna kvar längre i arbetslivet handlar både om att vilja och om att kunna. Han betonade att det är viktigt att försöka undvika att äldre blir arbetslösa, eftersom det ofta leder till lång tid i arbetslöshet. Anders Forslund lyfte också att det verkar finnas behov av att förbättra möjligheterna till kompetensutveckling. Någon form av kompetenskonton kan vara en pusselbit. Det är dock viktigt att se till att det inte bara är insiders som får del av kompetensutveckling. I Sverige har vi relativt god tillgång till olika sätt att få utbildning senare i livet. Däremot är frågan om försörjning under studierna, så att fler har råd att studera mitt i livet, något som kan behöva funderas på enligt Anders Forslund.

I den efterföljande paneldebatten deltog Ingmar Skoog, ambassadör i delegationen och professor och föreståndare för Age Cap vid Göteborgs universitet. Han lyfte delegationen och problemen med åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Annika Sundén som är analysdirektör på Arbetsförmedlingen lyfte att utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik behöver bli mer kompatibla med varandra och att det behövs fler möjligheter att ställa om under arbetslivet.

Vetenskapliga samtal

Ewa Wikström och Roy Liff, Age Cap vid Göteborgs universitet, berättade under rubriken Är organisationer redo att behålla äldre arbetskraft? om sin studie av de organisatoriska förutsättningarna att behålla äldre arbetskraft. En viktig slutsats från deras forskning är att arbetsplatsen har större betydelse än vad tidigare forskning har visat. En annan slutsats är att det finns en stor spårbundenhet och att det gäller att börja påverka i god tid innan den tänkta pensioneringen. Är förväntningen en viss pensionsålder ställer både den anställda och arbetsgivaren in sig på det långt tidigare och slutar exempelvis investera i kompetensutveckling. Till slut saknas den nödvändiga kompetensen och då finns inte längre alternativet att förlänga arbetslivet kvar. En annan slutsats är att arbetsgivarna inte verkar försöka påverka de anställdas pensionsbeslut i dag.

Ingmar Skoog höll i ett vetenskapligt samtal med rubriken Det nya åldrandet – utmaning eller möjlighet? Är 70 det nya 20? Han redovisade resultaten av de så kallade H70 och H85-studierna som genomförts på årskullar födda från början av 1900-talet och framåt för personer som är just 70 respektive 85 år. Förbättringen i hälsa och kapabilitet hos äldre för de årskullar som har undersökts är remarkabel och går igenom i en lång rad hälsofaktorer, såväl när det gäller fysisk som psykisk hälsa och för kognitiva förmågor. Det finns gott fog för att säga att 70 är det nya 50, och slutsatsen är att det hos en stor grupp äldre finns betydande kapacitet att delta i arbetslivet långt upp i åldrarna.