Ambassadör: Fler vill jobba allt längre
Vad är det för stort event tänker jag när jag kör in på Friskis & Svettis-parkeringen i Västerås en måndag förmiddag. Det går knappt att få en parkeringsplats och i receptionen myllrar det av människor med silverskimrande frisyrer och stolta hållningar. Jag frågade en av funktionärerna varför det är så mycket folk. ”På måndag förmiddag har vi Seniorklubben och det är väldigt populärt”. Det pratades och skrattades överallt, inklusive omklädningsrummet och diskussionerna handlade om allt från var nästa resa ska gå, vilken kurs man ska anmäla sig till eller om man ska göra slut med särbon då han inte har ett ”eget liv”. De yngsta var i 65-årsåldern och de äldsta strax över 90 år, en spridning på 30 år. Det var före detta poliser, lärare, sjuksköterskor och många andra yrkesgrupper. Människor med lång erfarenhet. Erfarenhet och i vissa fall händer som fortfarande behövs på många arbetsplatser. En del har med all säkerhet uppmuntrats att via olika avtal lämna sitt jobb i förtid. För en del var det säkert välkommet och för andra kändes det som att identiteten rycktes ifrån dem eftersom de fortfarande upplevde att de hade mycket kvar att bidra med.
Swedbank presenterade i höstas en SIFO-undersökning som visade att 62 procent av de mellan 55 och 65 år planerar att gå i pension före eller vid 65 års ålder, men att den andelen minskar ju närmare 65-årsdagen man kommer. Av de mellan 58 och 60 år planerar knappt 70 procent att sluta jobba före eller vid 65 år, och nu kommer det intressanta, det sjunker till drygt 40 procent bland de som är 64–65 år i den undersökta gruppen. Ju närmare pension man kommer desto större är lusten att finnas kvar på arbetsmarknaden. När det kommer till att jobba längre än till 65 år fördubblas andelen som planerar att jobba efter 67 år från runt 10 till 20 procent. Arturo Arques, privatekonom på Swedbank och sparbankerna, kommenterar undersökningen med:
”Att andelen som vill gå i pension i förtid minskar och andelen som vill jobba längre ökar ju närmare pensionsåldern man kommer kan tolkas som att man inser att man orkar och vill jobba kvar eller att man kanske inser att man inte har råd att gå i pension än.”
Det kan alltså vara en ekonomisk fråga, men jag upplever också att allt fler pratar om att man orkar och vill jobba längre. Trettio års framtid med en allt mer tynande ekonomi spelar förstås in.
Det behövs en modell för att ge fler möjlighet till vidareutbildning under sin yrkesverksamma tid. Att ha möjlighet till, och därmed modet, att göra detta ökar motivationen och därmed orken att vara kvar på arbetsmarknaden. Det behövs ett hållbart arbetsliv. Ska det till exempel gå att byta outtagna garantidagar i föräldraförsäkringen mot utbildningsdagar?
Ska det vara möjligt att gå ner till 80 procent från 60 år? Vissa yrkesgrupper skulle sannolikt kunna jobba längre upp i åldrarna om det gavs längre tid för återhämtning. I Swedbank finns den möjligheten redan från 58 års ålder med 90 procent av lönen. Den tiden kan användas till vidareutbildning eller återhämtning, beroende på behov. Det är ett bra exempel för arbetsgivare som vill följa efter.
Helt säkert är att det kommer bli fler som vill jobba allt längre. Låt oss bejaka det på alla sätt. Den seniora erfarenheten behövs på alla arbetsplatser.
Marita Ljung
Ambassadör i Delegationen för senior arbetskraft, tidigare statssekreterare och Public Affairschef på Swedbank