Ambassadör: Seniora underskottet i rikspolitiken – ett demokratiproblem

Vill man jobba som politiker och ha inflytande efter fyllda 65 då ska man inte leva i Sverige. Och vill man vara väl representerad i riksdagen och är 60-plussare då bör man också vara någon annanstans än just i Sverige.

Olle Wästberg (ordförande i 2014 års Demokratiutredning) tydliggör skillnaderna mellan Sverige och USA i en artikel i DN. I artikeln beskriver han hur åldern, även mycket högt upp i åldrarna, är en icke-fråga i USA. Vid nästa års presidentval ser det ut att stå mellan kandidater som med råge passerat 70, Bernie Sanders är t.ex. 79 och nyligen valdes Nancy Pelosi, 78, in i Representanthuset. Ålder verkar inte spela någon avgörande roll.

Här hemma representeras, efter det senaste valet, 2 miljoner 65-plussare av 6 (sex) ledamöter i Sveriges riksdag. Det motsvarar mindre än 2 procent av riksdagsledamöterna, att jämföras med amerikanska senaten där 45 procent av senatorerna har passerat 65. Antalet riksdagsledamöter som är äldre än 65 år har till och med sjunkit sen valet 2014, ett ytterligt litet fåtal som passerat 65 fanns på partiernas listor på valbar plats i valet 2018.

Det är naturligtvis ett påtagligt demokratiskt problem att var fjärde väljare nästan inte finns representerade i riksdagen. Inte minst i en tid när äldrefrågor blir allt hetare.

En undersökning före valet visade att äldres engagemang i politiken vida överstiger yngre medborgares. Det senare är förstås också besvärande, men att äldres intresse och engagemang då inte välkomnas är beklagligt och månne ett utslag av den ålderism som nu äntligen börjat debatteras.

Nyligen fattades beslutet om att höja pensionsåldern. Nationen har ett stort behov att fler jobbar längre. Vilka signaler skickar då politiker på toppnivå om man samtidigt inte har seniorer i den egna kadern där viktiga beslut som kan påverka förlegade attityder fattas?

Partiernas valberedningar har ett digert arbete att göra inför nästa val om representationen i riksdagen verkligen ska återspegla befolkningen. Annars missar det politiska Sverige massor av kunskap som bara erfarenhet kan ge.

Olle Wästbergs Reagancitat, när han bemötte sin yngre konkurrent Mondale i Valrörelsen 1984 ”Jag kommer inte att utnyttja min motståndares ungdom och oerfarenhet” var fyndigt, men det innehåller också djupaste allvar.

Marianne Rundström