Äldreriksdag med fokus på åldersdiskriminering

I måndags (9/3) anordnade News55 med Artur Ringart i spetsen, tillsammans med pensionärsorganisationerna, Sveriges första Äldreriksdag som handlade om hur vi kan ta tillvara äldres erfarenhet i politiken och i arbetslivet. Han inledde med att konstatera att i valet 2018 var bara 6 av 349 ledamöter (dvs. 1,7%) 65 år eller äldre. I befolkningen fanns det 2,1 miljoner som var äldre än 65, vilket motsvarar 27% av väljarkåren. Äldres representation i folkvalda organ ser ut så att 15,6 % av partiernas kandidater till riksdagen 2018 var 65 år eller äldre, men bara 1,7% blev invalda till riksdagen. C, S, V, Mp har ingen över 65 år i riksdagen.

Björn von Sydow, f.d. talman och ambassadör i delegationen, inledningstalade och lyfte den ålderism många utsätts för i Sverige. Han berättade också att det på 1960-talet inte fanns någon politik för äldre människor, det fanns lite kunskap och förståelse för äldre, särskilt i kommunerna. Pensionsåldern var då 67 år. Björn menar att det finns många delar man kan göra bättre, det gäller både hur individerna ser på sig själva och sin förmåga och hur andra ser på dem. Vi måste också tala om äldres förmågor och erfarenheter i politiken och samhället, inte bara de yngres.

Marianne Rundström, journalist, författare och ambassadör i delegationen, deltog också. Hon lyfte det hypotetiska exemplet om vi i nästa riksdagsval endast skulle välja in 15 män i riksdagen, och vilket liv det skulle bli då, och jämförde med hur det ser ut i dag när ungefär lika många äldre sitter i riksdagen.

Marianne menade att det är totalt oacceptabelt att så få äldre är med i riksdagen, för det spelar givetvis roll för vilken politik som förs. Äldre och yngre prioriterar olika. Det är de äldre som vet hur man prioriterar det som är viktigt, det är också bara de som har erfarenhet av just ålder. Partierna måste skärpa sig och nominera fler  äldre till riksdagen. Om riksdagen skulle motsvara andelen äldre i befolkningen skulle det finnas 80 riksdagsledamöter som var 65+. Vi blir allt äldre och vi lever längre. Det betyder också att vi måste jobba längre. Men då måste riksdagen visa vägen och själva acceptera äldre människor. Det ser lite bättre ut i kommunerna och regionerna. Inför nästa val måste äldre synas, höras och inte väljas bort. Vi kan dra lärdom av Japan som den 15 september varje år stänger skolor och arbetsplatser för att hedra den äldre befolkningen.

John Mellkvist, PR-konsult, framtidsspanare och ambassadör i delegationen, menade att det är viktigt att skilja på ålderism och åldersdiskriminering. Om man kan hålla ner ålderismen kommer åldersdiskrimineringen också att minska. Allt grundar sig i attityderna. John lyfte också frågan om Sverige är världens mest ålderistiska land och gav 10 argument som stärker tesen:

1. Personnummersystemet gör ålderssiffran central genom hela livet.
2. Ålderssiffran i media göder att ålder är viktigt.
3. Vi har en liten arbetsmarknad, som leder till hård konkurrens om jobben.
4. Vi lever i ett tryggt land, men baksidan är att anställningstryggheten hindrar rörligheten på arbetsmarknaden.
5. Vi lever i åldersbubblor som gör oss ovana att umgås över åldersgränser.
6. Det finns en omodern bildsättning av äldre och stereotypt negativa sammanhang i media. Äldres ses bara med krämpor, som kostnader och med missnöje.
7. Vi har haft fred i 20 år, vilket gör att vi inte har några veteraner och vi därmed glömmer respekten för äldre.
8. Vi har en nedprioriterad visdoms- och kunskapstradition i Sverige, jämfört med t.ex. Asien.
9. Vi har en stark pensionsnorm, vilket påverkar attityderna.
10.  Språket formar tanken, vi behöver se över språkbruket. John gav Barbro Westerholms begrepp “årsrik” som exempel på begrepp som kan leda tanken rätt. Kanske borde Äldreriksdag byta namn till Årsriksdag?

Se sändningen från Äldreriksdag här, cirka 4 respektive 6 timmar in i sändningen.

Läs mer om åldern i de politiska församlingarna i delegationens rapport nr 6 här.