Rapport 23: Pensionssystemens drivkrafter för ett längre arbetsliv

I dag publicerar Delegationen för senior arbetskraft rapporten Pensionssystemens drivkrafter för ett längre arbetsliv, skriven av Lisa Laun, docent i nationalekonomi vid IFAU, och Mårten Palme, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Rapporten redogör för hur olika regler i det gamla respektive det nya pensionssystemet påverkar drivkrafterna för äldre att arbeta.

Ett uttalat mål med den pensionsreform som genomfördes under slutet av 1990-talet var att göra en tydligare koppling mellan det en individ betalar in till systemet och vad hen kan förvänta sig att få ut under tiden som pensionär. Ett sådant uttalat mål förväntades leda till starkare drivkrafter till fortsatt arbete.

Resultaten visar att det reformerade pensionssystemet, vid ett givet arbetsutbudsbeteende, entydigt ger lägre ersättningsnivåer för pensionärerna jämfört med det gamla ATP-systemet. Det gamla pensionssystemet var således mer generöst. Det genererade en större genomsnittlig pensionsförmögenhet för årskullarna födda 1938 till 1949 när de var 63 år och om de stannade kvar i arbetskraften till denna ålder, jämfört med både det nya pensionssystemet och det stegvist implementerade nya systemet. Den här delen av förändringen genererade således drivkrafter till senare pensionering och ett ökat deltagande i arbetskraften bland äldre.

När det gäller pensionsreformens påverkan på hur mycket den sammanlagda pensionsinkomsten förändras av att man går ett år tidigare eller senare i pension, är resultaten mer tvetydiga. Om den försäkrade börjar ta ut sin pension samtidigt som hen lämnar arbetskraften visar beräkningarna att det gamla pensionssystemet i genomsnitt ger en större förändring i pension och därmed genererar starkare drivkrafter att stanna kvar i arbetskraften för 63-åringarna – även om skillnaderna mellan systemen är mycket små. Om den försäkrade däremot började ta ut sin pension vid den tidigare normala pensionsåldern vid 65 år ser vi att deras drivkrafter att stanna kvar i arbetskraften vid 63 år är starkare i det nya systemet.

Sammantaget ger resultaten dock inget entydigt svar på om pensionsreformen bidragit till det kraftigt ökade arbetsutbudet bland äldre som skett i Sverige under de senaste decennierna. För att kunna avgöra om så varit fallet skulle det krävas att man identifierade storleken på de motverkande förändringarna i drivkrafter som reformen inneburit.

Fakta: Övergången från det gamla till det nya pensionssystemet skedde stegvis. Den första årskullen som ingick i det nya systemet är de som är födda 1938. Denna årskull omfattas till 20 procent av det nya systemet och till 80 procent av det gamla. Varje årskull födda senare än 1938 omfattas med ytterligare 5 procent av det nya systemet, dvs. de som är födda 1939 till 25 procent osv. fram till de som är födda 1954 som till 100 procent är i det nya systemet.

Läs rapporten

Läs pressmeddelandet